Nu känner jag mig tillräckligt stark för att våga berätta vad jag har gått igenom. Hoppas ni fortfarande accepterar mig för den jag är efter det här för jag är fortfarande samma person!
Allting började en vinter för två år sedan, jag drog mig undan och tappade livslusten. Jag misstänker själv att jag hade någon typ av depression, för de flesta symptomen passade in, men eftersom jag inte vågade söka hjälp så har jag det inte bekräftat. Jag mådde piss och undrade vad det var för fel på mig. Varför fick alla skratta och ha kul, medan jag satt ensam och var riktigt nedstämd och funderade på varför jag inte fick må så bra som alla andra. Jag kunde döda för att få leva som dom. Ångesten tog över och jag gjorde saker jag ångrar idag. Efter ett tag i skiten började jag se ljuset i tunneln och jag började känna en livsglädje som jag inte hade känt på evigheter. Jag började komma tillbaka till det normala men tyvärr höll det inte länge innan jag började må skit igen. Jag började hitta komplex på min kropp som jag ville göra någonting åt. Jag tyckte att jag var för tjock och ville gå ner i vikt så jag slutade äta. Maten blev min fiende och varje dag blev en kamp mot siffrorna på vågen. Många tankar kom tillbaka från min "depressionstid" men det tillkom även nya som till exempel "Fan vad fet, ful och äcklig jag är" "Varför kan jag inte se ut som alla andra" men jag tänkte även på näringsinnehållet och
hur mycket jag kunde äta utan att gå upp i vikt. Jag trodde att en tugga mat skulle göra mig fet och jag ville hosta upp mina problem. Detta slutade med att jag gick ner till 53 kilo innan jag fick den hjälp jag behövde och lyckas gå upp i vikt igen. Jag är riktigt tacksam över all hjälp jag har fått, för utan den hade jag nog inte varit där jag är idag.

Godmorgon! Just nu sitter jag på bussen på väg till skolan. Inte speciellt taggad men lika bra att fara och göra det bästa av situationen fast jag helst av allt vill ligga hemma och försvinna. Ska försöka publicera ett inlägg idag också som jag inte har vågat publicera förut, men jag känner att jag vill kunna vara öppen på min blogg och kunna vara ärlig om allt. Så håll utkik så ska jag försöka hinna publicera det idag eller imorgon. Puss!