För fyra år sedan hände det som inte fick hända. Ditt hjärta la av i alldeles för tidig ålder. Vi saknar dig varenda dag, men just idag känns det lite extra då det är dagen du somnade in, fast fyra år senare. Jag vet att Gud hade en plan för ditt liv, som han har för oss alla, men trodde aldrig att han skulle avsluta ditt liv så tidigt. Du var allas våran egna, men Han hade något bättre för dig.

Vila i frid Farfar, jag vet att du har det bra där du är nu<3
1950-2009

Just nu har jag entreprenörskap, men vi är typ färdiga med uppgiften vi skulle göra så passar på att blogga litegrann. Hur som helst hade jag inte möjlighet att blogga mer igår, men uppdaterar så ofta jag kan och har möjlighet! Nu har vi snart lunch, så galet skönt alltså, längtat så sjukt efter den rasten alltså hahah.. Men nu slutar vi, skriver mer senare, vi hörs!

och med samma problem som tidigare så vägrar skolans internet samarbeta med Bloggplatsen, så det går inte att ladda upp en bild..

Sitter just nu på biologin och ska börja på en uppgift om stereotypier hos hund. Det är skitintressant faktiskt! Så får se om jag kanske lägger ut någonting här senare om jag får ihop någonting bra. Vad säger ni om det? Nu ska jag börja jobba iallafall så jag kommer igång innan vi slutar, vi hörs!

Måndag idag och jag var mer död en levande när jag vaknade imorse, men trots det så var jag på bra humör, känns helt underbart att några personer kan göra en sån förändring hos en helt omedvetet, alltså helt sjukt vad underbara människor det finns! 

Hoppas ni har en lika fantastisk start på den nya veckan som jag, annars hoppas jag att ni fortsätter kämpa, för en dag kommer vändningen! Everyday is a new beginnig, so keep fighting, one day will the change come even for you!

Bloggplatsen samarbetar inte för tillfället, så kan inte ladda upp bild..

Andra Advent idag och jag bestämde mig för att ta bussen in till stan för att gå på Högmässan i Landskyrkan. Gick till Kyrkkaffet efteråt eftersom prästen som fick mig att känna mig välkommen till kyrkan första gången jag gick dit skulle gå i pension. Det var det bästa beslutet jag har tagit på länge. Jag fick ett sånt varmt välkomnande. De tog hand om mig och fick mig att känna mig speciell, värdefull och att jag faktiskt var någon. Jag behövde inte alls känna att jag var till besvär som jag brukar utan tvärt om. Jag fick känna att jag var någon och att jag betyder lika mycket som alla andra, att jag är värdefull. Jag fick hjälpa till och känna mig behövd. De började prata med mig, och frågade om jag ville vara med i en grupp och börja bli delaktig, få hjälpa till och bli en del av gemenskapen. Det kändes helt overkligt, att jag av alla verkligen behövs. Det kändes som jag levde i en dröm. När jag satt och prata med dem så kom vi in på lite personligare saker och de verkade bry sig om mig på riktigt, det kändes nästan som jag fått en extrafamilj. De var så lätta att prata med och jag blev accepterad över att vara mig själv. Det känns som jag har hittat ett "hem" där jag är välkommen, en "familj" som bryr sig om mig och finns för mig om jag skulle behöva prata med någon, om vad som helst. Jag har hittat en kyrka som jag trivs i, en kyrka som sprider värme och kärlek.