Andra Advent idag och jag bestämde mig för att ta bussen in till stan för att gå på Högmässan i Landskyrkan. Gick till Kyrkkaffet efteråt eftersom prästen som fick mig att känna mig välkommen till kyrkan första gången jag gick dit skulle gå i pension. Det var det bästa beslutet jag har tagit på länge. Jag fick ett sånt varmt välkomnande. De tog hand om mig och fick mig att känna mig speciell, värdefull och att jag faktiskt var någon. Jag behövde inte alls känna att jag var till besvär som jag brukar utan tvärt om. Jag fick känna att jag var någon och att jag betyder lika mycket som alla andra, att jag är värdefull. Jag fick hjälpa till och känna mig behövd. De började prata med mig, och frågade om jag ville vara med i en grupp och börja bli delaktig, få hjälpa till och bli en del av gemenskapen. Det kändes helt overkligt, att jag av alla verkligen behövs. Det kändes som jag levde i en dröm. När jag satt och prata med dem så kom vi in på lite personligare saker och de verkade bry sig om mig på riktigt, det kändes nästan som jag fått en extrafamilj. De var så lätta att prata med och jag blev accepterad över att vara mig själv. Det känns som jag har hittat ett "hem" där jag är välkommen, en "familj" som bryr sig om mig och finns för mig om jag skulle behöva prata med någon, om vad som helst. Jag har hittat en kyrka som jag trivs i, en kyrka som sprider värme och kärlek.