Jenny Blue

11 augusti 2012 01:46

Hej.
När jag startade min blogg, för några år sedan, var det mest för skoj skull.. Idag använder jag den flitigt för att få skriva av mig.. Har nästan precis separerat från ett tolv år långt förhållande.. och det gör mig bara gott i att få skriva av mig!!
Jag länkar oftast till Facebook och skiter ärligt i om någon inte skulle gilla mina inlägg! Jag skriver för MIN skull och jag tycker att du ska göra det samma.
(Du behöver ju inte länka om du inte vill..)
Nu vet jag inte vad det är du har på hjärtat, som behöver komma ut.. men jag vet att OM DU VILL SKRIVA OM NÅGOT, SÅ SKA DU GÖRA DET! Men det ska vara på dina villkor!
- Lycka till! ;)

Klara

11 augusti 2012 10:10

jag tycker du ska skriva av dig, det kommer väcka stort intresse hos vissa läsare och som jag har förstått det så vill du ha en ganska stor blogg, eller hur?;)

Louise Ulander

16 augusti 2012 11:50

Eftersom du inte angav någon blogg så kan jag inte svara på den. Jag ska fundera riktigt starkt på det, och förmodligen kommer jag göra det, men hur och när det passar får vi se. Tack så jättemycket för din kommentar, den betyder ska du veta! Och angående det där med bloggen så, självklart vill jag ha den STÖRRE men den behöver inte bli jättestor ;)

Mikael

11 augusti 2012 12:02

Heej!

Förlåt om jag stör, men tänkte bara fråga om jag kan få lite hjälp från dig skulle verkligen behöva det. Skulle du ha något intresse att hjälpa till i modeforum för modekunniga och modeintresserade personer? Moderator / VIP roller finns för seriösa och engagerade personer. Även ett inlägg hjälper mycket för att få modeforumet mer levande. Om du kanske bara gillar att läsa inlägg men inte vill bli medlem så kan du visa ditt stöd genom att klicka på Facebook like knappen. Tack för att du tar dig tid att kolla på detta / En stor Kram

Jenny Blue

11 augusti 2012 18:00

Hej igen Louise.
Att börja gymnasiet är både spännande och lite skrämmande!
Jag kommer ihåg hur pirrigt det var.. men också hur fantastiskt bra det blev! I mitt fall hade jag "bara" en kompis, som jag behöll från högstadiet.. och som jag faktiskt fortfarande umgås med..

Tyvärr kan jag inte säga att jag kan relatera till det där med att bli mobbad, då jag aldrig blivit det. Min mamma frågade mig en gång när jag gick i lågstadiet om jag blev mobbad i skolan. Jag svarade nej och undrade varför hon ens ställt frågan.. och hon svarade:
- Du är ju så annorlunda än alla de andra. Dina kläder till exempel: Gröna tihgts, vit T-shirt, rosa skor, blått hårband, lila gummisnoddar, en fläta och en pippilott..?! Och en stor stickad tröja, som är tre storlekar för stor, ovanpå det!
Mitt svar till min mamma var: Ja OCH?! De får väl säga vad de vill, jag bryr mig inte! JAG gillar mina kläder!

Det jag vill komma till är just det.. Att du inte ska bry dig om vad de säger, så även om det gör ont! Du ska veta och tro (vet att det är lätt för mig att säga, men att det krävs en hel del i verkligheten att klara av det..) Men du ska tro på dig själv! Vad andra tycker spelar ingen som helst roll!! Det är DINA tankar, DINA känslor och passar inte det, så kan det va! Lägg din energi på dig själv istället för att ge bort den till någon som är dig otacksam!! Alla människor är speciella, unika på sitt eget lilla vis! Och det är viktigt att vi vet hur bra vi faktiskt är! Du är bra på ditt vis, men du måste tro!

Det kanske underlättar om du tänker på "mobbaren" som ett offer, istället för att se dig själv som ett.. förstår du vad jag menar?! (hoppas det) Ett annat tips på hur man kan stärka sig själv.. låter kanske lite corny, men det funkar faktiskt.. om man tror..
- Ställ dig framför spegeln minst en gång om dagen och berätta för dig själv att du är bra, att du är bättre än dem, att du är bäst!
(Som tonåring kunde jag inte gå förbi en spegel utan att säga: Hallå snygging.. Corny, men sant!!)

Oj oj oj.. känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tror att jag ska försöka avsluta nu.. Det är bara det att jag blir så lätt engagerad i sådant som har med någons självkänsla att göra! Har själv haft mina perioder av osäkerhet, genom åren och jag vet hur mycket det betyder när någon säger, att man är speciell..

Så även om vi inte känner varandra, så vill jag ändå säga:
- Louise! Du är speciell och jag tror på dig! Du kommer att klara detta, oavsett vilket sätt du väljer att göra det på! Kom bara ihåg att TRO PÅ DIG SJÄLV! Det syns utåt och brukar skrämma bort små mobbare..

Ett stort LYCKA TILL till dig!
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!
Stor styrkekram :)